"Jag tycker att vi skall gå till en psykolog så du förstår hur fel du har!"

Citat: min far.

Ja, visst. För det är därför man går till en psykolog, för att visa att en i familjen har fel. Vilket då skulle vara jag? Trevligt trevligt.

Hela grejen är intressant. Jag säger att jag inte vill vara med några människor under den här tragiska högtidsdagen och mina föräldrars respons är "skall vi duka till dig också då?".
Då är första frågan: Är inte ni och era gäster människor?
Och andra frågan är: skulle ni då ha dispens, för att vi har en så otroligt bra relation?
Sen kommer argumentet: Men det blir lamm, du gillar ju lamm. Det sa du sist.
Respons: Och när åt jag det? typ två år sedan. Jag gillade att vara vegetarian också, och det hade ni väldigt mycket emot.
Min far slänger ur sig: Påstå att man är vegetarian hemma och sen äta kött på McDonalds tycker jag är skenheligt.
Då blir jag rasande och tappar helt kontrollen och skriker att jag har fan aldrig ätit kött någonstans under perioden i mitt liv då jag fick slåss för att vara vegetarian. För är man vegetarian så äter man fan inte kött.
Sen påstår min far att det bara var ett exempel. Att han sa "om". Var i meningen ser ni ordet "om"?

Gick till busshållsplatsen för att ge Anicia en flaska vin och av henne fick jag en julklapp. Jag öppnade den på vägen hem och har gråtit sedan dess.
Jag fick en pingvin.

Väl hemma har jag fortsatt att gråta och min far har mage att tro att det är de som förtjänar mina tårar. Just nu är ett sådant moment då jag gråter för att jag älskar min vän och skakar i hela kroppen för att jag är så förbannad att jag skulle kunna idka fysiskt våld mot alla utom mamma.
Hon försöker förstå mig. Men jag tror att min far har hjärntvättat bort i alla fall 90% av hennes humanitet som fanns i hennes kropp en gång för 25 år sedan.