Dåligt samvete

Vissa morgonar så råder en viss ambivalens. Jag vill jobba, men jag vill även plugga.
Jobb ger pengar. Studier ger kunskap.
Om jag måste studera så tackar jag alltid nej till jobb, men det har inte varit särdeles aktuellt.
Så vissa morgonar så ligger man bara och hoppas.
"Ring inte. Ring inte. Ring inte".
Klockan blir kvart över. Ingen har ringt.
Klockan blir tjugo över. Ingen har ringt.
Klockan blir halv. Ingen har ringt.
Det är då man börjar logga in på skolsidorna. Man slappnar av, övertygad om att "nu finns det bara en tioprocentig chans att de ringer mig".
Det är då signalen kommer.
"Ja det är Anna?"
"Hej, det är Birgitta på Poolen, kan du jobba idag?"
Det här jag alltid svarar, nyvaken eller halvkrasslig eller pigg "Ja, det är klart" som den arbetshora jag är. Men idag, så tog jag modet till mig att göra vad JAG kände för.
"Helst inte, jag måste plugga idag. Förresten, er telefonsvarare har varit jättekonstigt. Jag har inte kommit fram".
2 minuter information om att de kopplat om systemet men att den borde ha funkat i slutet av veckan. "Vi hade 73 meddelanden när vi kom imorse". Kul för er.

Men nu ligger jag ändå här. Jag är ganska övertygad om att det var ett dagisvikariat för högstadieskolorna ringer oftast själva. Men ändå. Jag kanske tackade nej till 8 timmar. Det är iaf 900 spänn...

Gud.. nu kommer ångesten.