Människor skrämmer mig

Idag hade jag en elev som faktiskt fick mig att bli helt ställd. Såhär löd vår konversation. Jag vet inte om man borde ha sagt något annorlunda.

Eleven: Allting är bara dåligt.
Jag: Hur menar du?
E: Ja, alltså... Allt är väl inte dåligt, men julafton var dålig. Min pappa dog då.
J: Åh.
E: Fast det vad inte oväntat, han hade varit på sånt där korttidsboende. Han liksom vaknade bara inte upp på julafton. Han var ändå 67 och hade haft tre fruar. Min mamma var den sista då.
J:.. Saknar du honom mycket?
E: Ja. ... Han är känd också!
J: Jaså?
E: Fast du vet nog inte vem han är. För han är inte sådär popstjärnekänd.
J: Nehe..
E: Du är inte så gammal.
J: Tack.
E: Kan du måla en fjäril?
J: Mmm, det kan jag. Jag kan måla två.