Möte i huset

Jag känner mig jagad... Min far har möte i vårat hus, så de sitter i storarummet och kollar på bilder på vår vägg som en projektor projicerar. Jag smyger längs med väggarna och försöker hålla mig på mitt rum. Då och då ser jag att de kollar på mig och ler.
Det är inte det att jag inte trivs med andra människor, men jag stjäl så himla lätt uppmärksamheten från alla andra om jag kommer nära, så jag smyger för pappas skull.

Åt precis min lunch, en tredjedels gott och blandat-påse samt två grova frallor och kopiösa mängder apelsinjuice. Jag har dock bestämt mig för att nu fan skall det hända. Nu skall jag bli så smal som jag kan vara.
Skall jobba 3 timmar idag, slutar halv 5, så när jag kommer hem så skall jag ut och springa, sen skall jag beställa spanskaCDn från Gleerups och sen skall jag läsa så långt jag bara kan i Lord of the flies.

Är inte bokad imorgon, så jag vet inte om jag skall jobba.

Igår skrev Kim på msn att han har kommit in på Växjö universitet. Jag ville bara gråta fastän jag är sjukt glad för hans skull. Nu skall vi se vilka som bor nära mig, geografiskt. Micke, du är den jag känner som bor närmast nu. Sen så kommer nog Joakim och Fredrik (och de andra som bor i centrala varberg), sen är det nog jämnt mellan Hanna som bor i Onsala och Jakob som bor i Klastorp. Sen kommer alla Göteborgare.

För att sammanfatta skiten, jag är så sjukt jävla ensam och tom just nu. Och ja Joakim, du har så rätt så, vi har det så bra som vi har det du och jag. Det var inte meningen att skrämma dig igår.

Bonjour, mademoiselle. Votre passeport, s'il vous plaît.

Nu börjar jag äntligen franskastudierna.